Jag vaknade av att jag hörde att mamma och pappa höll på nere i köket att dundra omkring ringa telefonsamtal och städa. Jag förstod direkt varför. Min fest. Jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag tassade ner emot köket och ställde mig bakom väggen för att lyssna på vad dom sa.

"Men, kom igen! Hur mycket vill ni ha för det?" sa mamma lite ilsket i telefonen. 

Jag kikade fram. Mamma stod mitt i köket med telefonen tryckt emot örat, medan pappa stod lutat emot köksbänken och kollade på henne. 

"Perfekt, kör till. Imorgon halv nio." sa hon och nickade. "Tack" sa hon slutligen och la på luren.

Jag steg in i köket och mamma vände sig hastigt om.

"Godmorgon Antonia!" sa hon och log emot mig.

"Godmorgon" svarade jag och log tillbaka. "Vem pratade du med?"

Hon slängde en nervös blick på pappa och kollade sedan tillbaka.

"Jobb grejer." svarade hon och log.

Eller hur, tänkte jag. Jag tyckte inte om att dom alltid skulle överdriva med allting. Allt skulle alltid vara perfekt. 

"Vill du ha frukost?" frågade mamma.

Jag skakade på huvudet. Jag hörde min sms-singnal uppifrån rummet. Jag vände genast och rusade upp för trappan. Jag öppnade sms:et. Det var från Gabbi. Jävla skit, tänkte jag med en gång då jag insåg att jag skulle med henne och shoppa idag. Hon skulle vara här om 10 minuter. Jag rusade in i garderoben och slet fram en kjol och ett linne. Jag letade efter mina favorit klackskor men kunde inte hitta dom.

"MAMMA! HAR DU SETT MINA KLACKSKOR?" vrålade jag ner.

"Ja, dom står här nere!" skrek hon tillbaka.

Bra, tänkte jag. Jag ryckte tag i min Louis Vuitton väska och satte mig vid sminkbordet. Jag sminkade mig snabbt och precis när jag var klar plingade det på dörren. Jag rusade ner i hallen och öppnade dörren. 

"Hej Antonia!" sa Gabbi och kramade om mig.

"Hej Gabbi!" sa jag och kramade tillbaka. "Jag vaknade för typ 20 minuter sen haha!"

Hon kollade på mig och suckade högt. Jag tog på mig skorna och tog min väska.

"Mamma, jag och Gabbi drar till stan" skrek jag till mamma.

"Okej! Jag för över lite pengar till ditt kort då!" Ropade hon tillbaka.

Jag suckade och kollade på Gabbi och himlade med ögonen. Hon flinade stort.

"Det behövs inte du fyllde det igår men 500€" ropade jag.

Gabbis ögon blev stora som bowlingklot. Jag flinade emot henne.

"Men du kanske hittar något fint!" Sa hon.

Ingen ide att tjata tänkte jag.

"Aja, tack hejdå!" Ropade jag medan jag tryckte ut Gabbi genom dörren. 

 

Vi satt inne på ett cafe och pratade om min födelsedag.

"Hur känns det nu då? Sista dagen som barn?" sa Gabbi och skrattade. 

Jag kollade lite konstigt på henne.

"Känns bra, kanske får jobba till mig mina egna pengar som alla andra får göra!" sa jag och flinade.

"Det är verlkigen inte lika kul som det verkar hörru." sa hon och drack sin RedBull. 

Jag höjde ögonbrynen.

"Det är inte lika kul och få pengar hela tiden, jag behöver dom inte ens. Jag får aldrig göra nått själv, när alla kämpar för att ha råd att köpa körkort så får jag det och en bil." sa jag och kollade ner i bordet